Ultraljudsmaskin från Danmark

Idag har vi fått uppleva en riktigt rolig sak!! 

När vi och barnen hade rast på dagiset/förskolan såg vi att de hade satt upp ett tält och stolar på ängen bakom skolan. Vi hade ingen aning om vad det var. De första vi tänkte var att några elever kanske hade tagit examen eller något liknande. Vi frågade vad det var för cermoni som skulle äga rum och de sa då att då har fått en ultraljudsmaskin till Medical centret här på SOS. De var riktigt glada och detta firades med ca 1h 15min dans, tacktal, skådespeleri och sång. 

Det var fyra personer från SOS Danmark som varit här i veckan och filmat och gått runt. Nu förstod vi varför. De har kommit hit ner för att skänka ultraljudsaparaten till SOS Zanzibar, sponsrade av Siemens i Danmark. 

Detta är verkligen stort för SOS´s läkarmottagning, det öppnar nya portar för dem. Det var verkligen roligt att se hur glada de var över att få denna aparat. 
Lite skillnad från Sverige där det nästan är som:  " Vem går och hämtar den nya aparaten?" 

I Sverige är det en självklarhet att ha en ultraljudsmaskin. Det känns så konstigt.. Vi lever i samma värld men ändå är det sååå himla stor skillnad på standarden och vad man prioriterar.. 

Tanken slog oss, vet sjuksköterskorna hur man hanterar apparaten? 

Förövrigt har vi lekt med barnen (som vanligt), hoppat hopprep, dansat mycket och haft det riktigt roligt!! Helt sjukt att vi redan varit här i 2 veckor.. Bara en vecka kvar, fy vad hemskt det känns att vi bara har 8 dagar innan vi ska säga hejdå.. 
Dagisbarnen har övat både igår och idag på sång och dans..
En sak som vi alla har saknat är glass!
Vi har letat i affärerna men inte hittat någon glass överhuvudtaget!! I går när vi var på väg från affären såg vi en kille komma cyklandes med en glassvagn. Vi köpte nästan upp hela hans vagn... Idag när vi skulle gå till affären kom han igen!! Vi stannade honom och köpte hur mycket som helst. Emma och Saga bestämde sig för att gå hem med glassen medan Anna och Anja skulle handla frukostmat. När Emma och Saga var på väg hem mötte de en till cyklande glassgubbe och stannade honom också och köpte ännu mer glass (ja vi har haft glassabstinens)! Vi fyllde hela vår väska med glass...

Det kom två skolpojkar som också ville köpa glass med de hade inte tillräckligt med pengar. Vi tyckte synd om de.. där stod vi och köpte 15 glassar och de hade inte pengar! Vi frågade vad de ville ha och så köpte vi två strutar till dem! Har nog aldrig sett så glada och lyckliga barn tidigare! Riktigt härligt att vi kan glädja med så lite..
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Kontakta oss på vår mail [email protected]

RSS 2.0